lisabengtssons

Ni som följde mitt liv i Sundsvall kan antingen stänga ner nu eller känna lite nostalgi och läsa min första krönika för Sundsvalls Tidningen igen. Idag tänkte jag faktiskt bjussa er på texten också, har ju fått lite klagomål ibland när jag inte lagt upp den så nu blir de av! Hoppas de blir bra läsning :)

 

Var vårt öde bestämt långt innan vi fötts?

Mitt namn är Lisa Bengtsson vilket kan vara bra att veta då jag ibland misstas för Hockeyfru Enberg. Är man tillsammans med en kille som spelar exempelvis hockey så får man nämligen namnet hockeyfru, varför undrar jag? Jag är sambo med en kille som har valt att sport är hans yrke, jag är inte hans accessoar utan hans andra hälft. Därför ser jag det ibland som nedvärderande att man blir kallad hockeyfru när jag egentligen är 21 år gammal och försöker hitta mig själv.

Ledsamt nog finns det faktiskt få tjejer vars mål är att bli tillsammans med en kille som spelar hockey. I deras idealvärld ska det medföra status och ett liv i lyx. Personligen har jag alltid sagt ”jag ska aldrig bli tillsammans med en hockeykille”. I mina ögon drog jag alla över en gräns där arrogans och ego var en hockeykilles betydelse.
  Lisa Ekdahl sjunger ”eller var vårt öde bestämt långt innan vi fötts?” och ibland undrar jag om det inte var just så i mitt liv. Eller så var det karma och någon högre makt som ville visa mig hur fel jag hade i mina förutfattade meningar, man ska aldrig dra alla över en kam. Däremot kan jag erkänna att ett liv med status och lyx är det inte heller, inte på den här nivån. Ett mellanting av mina fördomar och de suktandes tjejers fördomar är det kanske istället. Dock kan jag personligen inte gnälla på något i år, hockeyn har fört mig till Sundsvall och jag kunde inte vara lyckligare.

Att vara flickvän till en kille som spelar hockey kan vara riktigt spännande. I mitt fall är det en enkel match eftersom att jag har den ödmjukaste killen jag träffat. Visserligen kan det bli en tuff match att vara hans när det är långa bortmatcher som vankas, att det är 30 mil till de närmaste säger nog en hel del. Därför tror jag att man måste vara stark som person, det sociala spelar stor roll i min värld. Vänner och familj är något jag värdesätter högt men att lära sig vara ensam är inget negativt, att kunna vara trygg med sig själv och hitta ett eget mål att sikta mot.
  En annan sak man får vänja sig vid är att flytta mellan städer, något som vissa ser som en stor nackdel, jag som äventyrslysten person älskar det. Det handlar om mycket nya kontakter, lära sig en ny stad och framförallt att få sig ett jobb. För mig är det en stor utmaning att flytta 80 mil från min hemstad, familj och vänner men Sundsvall är en underbar stad som har välkomnat mig väl.

Hockey är en tuff bransch att vara i och som flickvän får man ofta hålla tummarna; på läktaren, bakom datorskärmen eller inför en ny säsong. Ibland får man hem en pojkvän med ihophäftad haka, som jag nyligen fick, andra får hem killar som surar över en förlust. Dock kan man ha mer tur än så för ibland kommer det hem en glad pojkvän med en blombukett och pris. Det är med andra ord en varierande vardag man lever i, ingen dag är den andra lik. 

Man kan säga mycket om livet inom hockeyvärlden och alla har sina egna åsikter, här är en del av min åsikt. Det är en spännande värld att vara i och jag skulle absolut inte vilja byta ut den, jag kommer alltså fortsätta hålla mina tummar för att Sundsvall Hockey ska klättra i tabellen!