lisabengtssons

En kall och tidig fredagsmorgon packade vi träningsväskorna för rehab och mitt första träningspass på jag-vet-inte-hur-många-månader. Efter att ha tagit steg för steg och slutligen doppat mig var det värsta över, kylan som sprider sig i kroppen just när naveln går under vattenytan är ryslig… 45 minuter senare väntade belöningen, en gratis kopp kaffe som Kaskad bjöd på (Tack!) och en varm stund i bastun.

Väl i bastun träffade jag ett riktigt piggt gäng. De var helt fantastiska och väldigt pratglada, den ena kvinnan hade haft som fredagsrutin att simma lika länge som jag har levt. Ganska imponerande! Hur som haver så hann vi faktiskt diskutera allt från äldreboende till flyktingkrisen under de tjugo minuter vi spenderade i bastun.

Det började med några ord om den ständiga rädslan för IS samt den snedvridna kopplingen till islam. Jag berättade att jag de senaste åren arbetat med invandrare och flyktingar från bl.a. Syrien. Jag berättade sanningen, att majoriteten är helt underbara människor, precis som du och jag, och jag nämnde även att det inte bara är vi som är rädda utan att jag hört många nyanlända berätta om rädslan för både IS och svenska människor.

”Va? Är de rädda för oss? haha, ja det visste jag då inte”, utbrast den ena kvinnan. Sedan satt hon fundersam i några sekunder.

Ibland tror jag att många glömmer just den biten. Vi är så upptagna med att vara livrädda för IS och tack vare fenomenet fördomar drar vi alla över en kam. Vi tror att alla nyanlända är livsfarliga och på bristningsgränsen, vi tror att alla är här för att föra IS propaganda vidare. Vi tror så fasligt mycket. De flesta nyanlända känner av det här, känslan av att vara ovälkommen och känslan av att man inte är lika mycket värd. En känsla som plockar fram ännu mer rädsla. För vet ni en sak? Alla flyktingar är här för att de har fruktat sitt liv i ett annat land. De är redan rädda. Kanske är det IS som har dödat deras vänner, släktingar och i många fall familjemedlemmar. Ett flertal känner samma avsky till IS som du och jag, det är ett faktum vi ofta blundar för eller kanske inte är medvetna om.

Många städer har haft integrationsprojekt där svenska personer/familjer matchas med nyanlända för att lära av varandra och minska rädslan som fördomar skapar. I Ljungby har projektet kallats ”språkvän” och jag har sett hur mycket det här projektet gör för människor. Det ökar tryggheten, förståelsen och välmåendet. Det är ett fantastiskt projekt som alla städer och byar borde ta efter.

Jag har skrivit många krönikor angående just det här ämnet men uppenbarligen så är det fortfarande ett problem att svenskar och nyanlända har så lite kunskap om varandra att rädsla uppstår. Därför vill jag fortsätta skriva om det här, kanske är det en ny människa som har fått en ”aha-känsla” idag och sprider den vidare. Om så är fallet så tar vi ytterligare ett steg framåt och det skulle kännas helt underbart i den, just nu, osäkra värld där ovissheten har tagit över och dessutom utsett en, i mitt tycke, ovärdig vinnare till president för världens mäktigaste land. Jag säger som vanligt, smaken är som baken men jag har svårt att säga något positivt om en varelse som anser att människor är olika mycket värda.

Jag är inte rädd när jag går utanför dörren och det ska ingen annan heller behöva vara. Ta tillvara på förmågan vi har att skriva, prata och använda gester. Ta kontakt med någon som du blir rädd för, min känsla är att du kommer inse att det var fördomar som ställde till det i skallen. Även om en kvinna bär hijab kan hon vara lika glad och sprudlande som du, en man med långt, mörkt skägg kan vara otroligt arbetsam och snäll – det är absolut inget måste att vara en medlem i IS för att man har skägg, risken är dessvärre större att man av religionsskäl låter skägget växa i väntan på en begravning. Vi behöver inte vara rädda för varandra men jag kan hålla med om att vi bör frukta IS.

Sist men inte minst vill jag avsluta med ett magnifikt citat av Nelson Mandela:
”No one is born hating another person because of the color of his skin, or his background, or his religion. People must learn to hate, and if they can learn to hate, they can be taught to love, for love comes more naturally to the human heart than its opposite.”

Krönikan publicerades för första gången på min blogg på VxoNews, länk hittar ni här: http://lisa.blogg.vxonews.se/kronikor/if-they-can-learn-to-hate-they-can-be-taught-to-love/